Bloggen och jag

Jag har fått många frågor om varför jag bloggar. Det är ganska simpelt egentligen. Bloggen är min vän. Kanske låter lite tragiskt men det är faktiskt ganska smart om man tänker efter. Jag har tillfällen då jag helt enkelt bara måste skriva av mig och då finns bloggen alltid där. Jag behöver inte gå till en speciell person utan jag skriva av mig och sen vet jag att det finns någon där ute som läser det.

Bloggen är för mig bara positiv. Visst kan jag få idiotiska och elaka kommentarer ibland men de är ingenting jämfört med allt fint den här bloggen ger mig. Jag har träffat folk jag inte känner men som känner igen mig och berättar att jag ger dem inspiration. Jag träffar folk som jag känner men som jag aldrig kunnat ana läser min blogg. Jag får uppmuntran och komplimanger och fina kommentarer. För varje sidvisning jag har blir mitt leende lite större. Ni är fina och utan bloggen och er läsare skulle jag aldrig kunnat komma så långt som jag gjort idag. Jag tycker om er!