Ett helt liv av Lucia

Jag är sur sur sur. Jag vill inte vara i London när det är Lucia! En stor del av julen man bara har tappat här borta på ön... Hur känns det rå!!?? Jag älskar Lucia och har gjort det i hela mitt liv.

Dagis Lucia: Alla barnen ville vara Lucia så det var kanske endast en tärna om hade en mycket konservativ moder som berättade att nej bara en ska vara Lucia. Vad man inte fattade då var ju att tärnan blev mer speciell! På mitt dagis fanns det till och med killar om var lucia.

Minns en liten tjej på mitt dagis som lekte med sitt ljus. Alla lärarna ansåg att det absolut sämsta alternativet var levandeljus, må så vara men när en liten tjej tuggar på sitt glasljus slutar det inte bra. Skriket som skedde i samband med glassplitter var inte att leka med! Stackar lilla flicka. Dock skadade hon sig inte! Hur man nu inte kan göra det när man tuggar glas? Aja, killarna då. De log alla tjejer med sina guldiga stjärnor. Eller så snodde dom åt sig ett ljus och stoppade upp det i näsan. Kommer ihåg när en av killarna gjorde det mot mitt ljus. Jag blev så arg att jag tryckte ljuset lite längre upp i hans näsa vilket han inte var så förtjust i... Mes!

När det var dags för själv uppträdandet så satt alla föräldrarna i lekhallen runt matsalsbord och åt pepparkakor och drack must. Så släktes alla lampor och bara ljusen från borden sken. Men då som från ingenstans hör man små barnröster som kommer i tåg med ljud, glitter, stjärnor, strutar och vita klänningar. Falskt som tusan var det.

I alla dagisklasser fanns det olika sorters små sångare. Det var den där jobbiga killen som skrek alla sånger, det var de barnen som ville göra bra ifrån sig och stod rakt med sitt ljus och sjöng artikulerat och riktigt, och så barnen som inte kunde låtarna utan stod och vred på ljuset eller pillade sönder kanterna på sin lussestjärna.

Efteråt applåderade alla föräldrar och var stolta över vad deras små gullungar kunde åstakomma. Jag älskade det!

Lucia hos kusinerna: Min ingifta farbror fyller år under Lucia så varje år den 13 hade vi myskväll hos mina kusiner. Det var släkt som var där och tittade på när vi lussade. Jag var ofta Lucia för jag var äldst men min 3 år yngre kusin var galet avundsjuk och villa också vara lucia men fick inte. Tillslut blev jag så mogen att jag var tärna och lät henne vara Lucia istället.

När min bror Anton var bebis (född i maj) var med och lussade var han galet söt. Mamma hade gjort en lite strut till honom av ett vanligt A4papper och klistrat dit stjärnor. För att han inte skulle ta bort struten så var han tvungen att leka med något så mamma gav honom en stor svart leksaksspindel att suga på. När jag såg detta blev jag oerhört upprörd, den perfektionistiska

7åringen som jag var. "Mamma vi är vackra och ska lussa ska du låta Anton tugga på en spindel då??!" Det hela slutade med att Anton fick suga på en vit strumpa. Mycket bättre tyckte jag.

Lucia i kyrkan: Jag var med i en liten kör som hette Unga röster. Varje år så hade vi ett litet Luciatåg i krykan och Lucian fick ha RIKTIGA ljus i håret. Jag ville så så så gärna vara lucia men det var självklart de äldra abrnen som skulle vara det... "Det kan vara lite farligt med riktigt ljus". Jag visste det ingen behövde säga det och dessutom så visste jag också att jag kunde hantera det. Och även om jag inte var äldst så såg jag ju äldst ut? Jag fick vänta till nästa år, varje år. För så fort det var min tur så började det alltid någon äldre än mig i kören. När jag var för stor för att vara med i Unga röster hade jag aldrig varit Lucia. Fortfarande lite bitter.

Lucia i skolan: från 4an till slutet av gymnasiet så har jag lussat med skolan. Vi åker till ålderdomshem, sjukhus, företag, mamma och pappas Icabutik, Ikano, IKEA mm. Det är mycket uppskattat från ställena vi var på men också sjukt kul för oss som lussade. Speciellt nu i gymnasiet när vi fixade allt det där själva. Det värsta var dock när alla var så trötta efter en heldags farande (nu snackar vi 5 på morgonen till 6 på kvällen) så folk svimmade som bara den. Kommer ihåg när vi lussade på sjukhuset och en tjej svimmade. Såklart blev hon väl omhändertagen. När hon vaknat till skulle vi ta oss till en annan våning och lussa och när vi stod i hissen som började åka neråt svimmade flera stycken av tryckförändringen. Haha måste sett galet ut när bara föll samman. Dörrarna öppnas till hissen och alla ligger i en hög. Mycket

mystiskt. Dock har det alltid varit en av mina favorit grejer på året. Det är så mysigt att få gå runt i snön i sitt lucialinne och glitter och förgylla trötta människors vardag med lite julsånger.

En av mina favorit lussningar var den jag hade i statshuset förra året. Då fick jag vara Lucia med ritkigt ljus den här gången. Mamma hjälpte mig att fixa kronan och jag kände mig liten igen. Det var bara så mysigt helt enkelt.

Musikklasser i 4an Lucia: Första året i 4an så hade vi en liten dramasnutt och lite luciasånger om hur det kommer sig att vi firar Lucia. Det var audition, något som då var väldigt väldigt nytt för mig. Allt jag visste var att det som gjorde riktigt bra ifrån sig fick bli Lucian. Jag ville vara Lucian. Vi satt utanför A och B klassernas klassrum i hallen runt några bord. Min lärare Karin bad mig läsa några av Lucians repliker. Jag läste högt och tydligt som jag sett folk göra på tv. Och jag minns känslan när jag själv tyckte att jag var så mogen som gjorde audition till 4ans Luciadrama. Dock hade jag stenhård konkurrens. Frida Ryman. Den tjejen som var cool, hade pojkvän och bra på allt. Jag visste att om klassen hade röstat för Lucia hade jag inte haft en chans. Har aldrig en chans när det gäller sånt där, men nu var det lärarna som bestämde.

Dagen efter satt alla i klassrummet och Karin berättade vem som skulle spela vad. "Ah och från Aklassen ska Amanda vara Lucia." Ingen förstår hur mycket det betydde för mig! Jag hoppade av stolen gjorde en liten dans och skrek yes, yes , yes!! Men då kom min dom, för med allt gott följer något inte lika trevligt. Hatet från Frida Ryman. Oj det var hemskt! Här spreds det falska historier om mig och arge blickar och mycket elaka ord. Dock blev Frida snäll igen när hela Lucia grejen var över. Och som några kanske vet så är hon en av mina bästa vänner nu ;)

Tv-Lucia: I 5an fick vi reda på att våran skola skulle ha Luciatåget som går på SVT! VI SKULLE VARA MED PÅ TV! Kunde knappt tro det så coolt var det! Alla såg fram emot det så galet mycket. Vi började träna alla låtarna direkt efter sommarlovet och sen tränade vi dem varje dag i 40minuter eller en timma. Allt var tvunget att vara perfekt in i minsta detalj. Perfektion! Det var inte bara låttexter och toner som skulle sitta utan man var tvungen att ha rätt kläder också. Lucialinnet skulle vara exakt rätt längd, strutarna skulle vara perfekta inga böjda toppar eller slitna stjärnor, alla tjejer skulle ha exakt samma glitter, rent glitter som absolut inte fick innehålla några små stjärnor. Gud bevare oss, om du hade stjärnor i glittret blev det inte kul för dig! Sedan var det dagar av träning i domkyrkan. Vi hade Lucia där varje år och

två dagar innan konsert så skulle vi första dan träna alla låtarna där inne och andra dagen bara träna på att gå och stå. Stackars barn.

Sen kom dagen! Inspelningsdagen! Det är inte direktsent som jag hade trott och det är ganska fejk. Det blev liksom inte lika fint som vi var vana att ha det i domkyrkan där allt rullade på i ett sträck, nej här sjöng man en halv luciasång och sen avbröt producenten för att göra om samma sak igen. Publiken tyckte det var sådär kul antar jag. Men tackvare att vi spelade in det i förtid så kunde jag se det på Luciamorgonen. Ah vilket minne av att sitta med lussebullar och varmchocklad och se sig själv i tvrutan. Som 11 åring känner man sig ganska så cool då måste jag säga! Jag kommer aldrig, aldrig glömma Lucia i TV!

Lucia i 9an: Vem skulle få vara Lucian!? Det var varje åt i domkyrkan en Lucia från 9an. Och som vanligt skulle denne röstas fram. Jag visste att jag inte hade en chans men ställde upp en då och sällan har någon blivit så glad trots att man förlorade för jag fick 5 röster :) Det är bättre än inga! Visst en var från min bästis men ändå. Och jag vet bara vilka 3 av rösterna var från. Spännande va!

Ett mycket fint Luciatåg blev det allt med mycket mycket tårar. Lucia i domkyrkan var 6 år för mig och något som var ett måste. Men då tog det bara slut där helt plötsligt.

Efter allt det här har jag ju kunnat trösta mig med att se luciatåg ändå men nu i London så är det slutsålt i svenska kyrkan och jag har inget luciatåg att se... Jag känner hur sjukt arg och sur jag är! Vet att jag är töntig men det betyder mycket för mig. När jag får barn ska de lussa som bara den! Hoppas ni taggar morgondagens Lucia.

Lussning i Gamla Linköping