Japp sounds wierd but it is true... Sista veckan har nu mera börjat. Sista startskottet har ljudit av och nu finns det ingen återvändo. Har suttit och gosat med Phoebe i sängen hela morgonen och tänker tillbaka på allt underbart och mysigt vi varit med om. Älskar verkligen den här familjen av hela mitt hjärta. Känner dock att min blogg har varit ganska så tragisk på sista tiden. Men ni får nog stå ut tills jag åkt hem och börjar en liten omstart/nystart/satusnova av bloggen.
Barnen har börjat inse att jag ska åka nu. Det har varit svårt för dom att greppa när man säger en månad 3 veckor och så men en vecka förstår dom... Och det har blivit jobbigt för alla 3 och mig. Phoebe grät när jag lämnade henne på skolan. Hon klamrade sig fast vid mig och skrek don´t leave me... Jag dog lite, grät lite och nu försöker jag plocka upp alla pusselbitar av ett brustet hjärta. Hur tusan ska jag klara det här???!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar